Måste berätta om en sak som hände under seminariet idag. Ett mycket lärorik och spännande seminarie förresten.

En i gruppen berättade om sin patient som hen hade valt ut och skriva denna uppgift i proffessionellt förhållningssätt. Frågeställningen hen hade på slutet var något i stil med "hur mycket tid och kraft kan vi lägga ner på patienter om vi inte får något tillbaka?".

Jag svarade öppet i gruppen att jag tyckte att hen hade gjort tillräckligt under den tiden hen hade lagt ner på den patienten och att man sen får börja kräva något i gengäld för att fortsätta. Ingen mer med det svaret tänkte jag. I den vidare diskussionen började seminarieledaren (en sjukgymnast inom psykiatrin) "pika" om att är det verkligen rätt att "skita i patienten" om den inte gör något självt och pekade på mig samtidigt som hon sa det. Jag förstod först inte om hon menade att jag hade sagt det eller varför hon slog ut med handen samtidigt mot mig. Men tredje gången hon gjorde detta förstod jag att hon på allvar trodde att jag hade menat det med min tidigare kommentar och då sa jag ifrån på ett väldigt bestämt sätt

- Det var INTE så jag sa och jag menade att efter så lång tid får man allt kräva att patienten ger tillbaka något!

Då förstod hon hur fel hon hade gjort och ursäktade sig och sa att hon absolut inte menade att peka ut mig. Lugnt sa jag och så fortsatte sedan diskussion. Sedan både när vi gick på rast och under den individuella bedömning av uppgiften var hon väldigt ledsen för att jag hade känt mig utlämnad och bad om ursäkt, och hon var väldigt glad att jag hade sagt ifrån.

Det är många gånger jag väljer att hålla tyst och inte säga något när jag känner mig orättvist behandlad men idag är jag väldigt glad att jag gjorde det. Nu kommer hon tänka till innan hon drar sådana slutsatser och pekar ut någon så i en grupp på falska grunder. När jag berättade detta för Rasmus sa han att det är precis så jag är som person. Jag kan stå ut med mycket men om det blir för mycket då kan jag säga ifrån ordentligt.

Summan av det hela: jag behövde skriva av mig lite och det är viktigt att våga säga ifrån när något inte känns rätt.

 

mamma

13 april 2013 09:18

hej
du är så klok min tös helt rätt att säga i från när man känner sig orättvis behandlad
hon uppskattade nog att du reagerade och tänker sig för nästa gång innan hon pekar ut någon dessutom som lärare får man inte göra så ingen pedagogik där inte
ha en härlig helg hälsa Filip och krama om Rasmus
kramar mamma

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Heeeeeeej hopp! Det var ett tag sedan.    Snabb statusuppdatering: jag har heltidsvikariat på mitt älskade jobb som sjukgymnast på Valjeviken nu. chefen är nöjd, jag stormtrivs och jobbar säkert lite för mycket haha. Har jobb där till och med aug...

För mig är den här bloggen väldigt mycket kopplad till studentlivet. Ett liv, som jag nu faktiskt börjar förstå, jag inte lever längre. Jag vet inte om jag kommer att fortsätta blogga, inte just nu kanske. Eller kanske något inlägg då och då. Eller k...

Och det bara snöar och snöar. Håll tummarna för att jag kan ta mg till Göteborg imorgon! Jag har haft toppendagar på jobbet, men nu är jag så himla glad för att jag ska upp till min fina sambo imorgon. Annars då? Jo det är väl lite tungt med det dåli...

Nu ska vi se om vi kan komma in i lite rutin, både i livet och på bloggen haha. Denna vecka jobbar jag hela veckan på Valjeviken för att komma in i det. Sedan på fredag kör jag upp till Göteborg och jobbar lördag och måndag på det boendet jag gick br...

I lördag var det alltså dags för examensfest nummer 2, denna gång i skåne med vänner och släkt. Vi var cirka 60 personer och det bjöds på god mat och mycket underhållning. Tipsrunda, tal, sång och bildspel. Det blev en kväll med mycket kärlek. I bile...