Jaha då sitter man här, klar och redo för att ge sig iväg till skolan när jag kommer på att vi inte börjar förrän klockan 9 idag så kunde stigit upp typ nu istället.

Jaja fick iallafall äta fukost med Rasmus idag innan han stack till skolan. Ikväll ska han på studiebesök till Onsala rymdobservatorium, spännande värre. Jag går i skolan till cirka 4 idag och sedan siktar jag på att hinna med lite träning.

Göteborg är regnigt idag. Men det gör inget, det behövs lite regn för att våren ska komma plus att jag får användning av mina rosa gummistövlar dessutom haha :)

Såhär ser Kviberg och Göteborg ut idag

Förresten, vi premiärgrillade igår! Regnigt men oj så gott. Det var jag, Rasmus, Fhilip, Mathias, Albin och Johanna. Känner på att det kommer att bli många sådana grillningar i vår :)

Låt som när du är ledsen sörjer till?
Everything will be alright - Joshua Radin för att det är en av de finaste låtarna jag vet och texten förmedlar hopp och den får mig alltid att må lite bättre.

Let Her Go - The Passenger för att jag lyssnade på den väldigt mycket i samband med att jag såg "torka aldrig tårar utan handskar" och därför blir jag alltid lite ledsen i hjärtat när jag hör den låten men samtidigt blir jag så glad för all glädje som också finns i den serien.

Beroende av:
Svår fråga. Jag är nog beroende av att ha människor runt mig.

Vad tror folk om dig?
Jag tror att de tror att ofta är glad, kan ha ett hiskeligt humör och att jag lever ett ganska bekymmerslöst liv. 

Stämmer det?
Haha att jag ofta är glad och kan ha ett fruktansvärt humör stämmer väldigt bra. Men bara för att jag oftast väljer att inte prata eller skriva om jobbiga saker har jag precis som alla andra problem och bekymmer. Men de pratar jag bara om med de som står mig närmast. Jag kommer aldrig vara den som pratar vitt och brett om mina bekymmer med vem som.

Vad får du oftast komplimanger för?

Min personlighet och min kroppsform

Brukar du skratta för dig själv?

Ja ganska ofta. Det är kul tycker jag. 

Vad står det i ditt senast inkomna SMS?

Ja det kan man säga var maten god

Nästa mål i ditt liv:
Bli klar med min utbildning

Hur svarar du i mobilen?
Hej det är Madeleine

Vem ringde dig senast?
Rasmus

Antal timmar sömn inatt:
8

Vad ser du om du tittar mitt framför dig?
Tvn

Brukar du komma i tid?
Alltid. Oftast 5-10 innan utsatt tid dessutom. Hatar att riskera att komma försent.

När mår du bra?
När jag är utvilad, ledig och har bra planer för dagen. Oftast en ledig lördag när det vankas festligheter på kvällen, då är jag nöjd med livet. 

Hur känner du dig nu?
Mätt och glad. Eftersom det regnar ute och det är söndagskväll är mysfaktorn hög.

Vanligaste färg på dina kläder:
Svart.

Var du aktiv i skolan?
Jag var/är väldigt duktig i skolan. Men särskilt aktiv med att prata och ta för mig jobbar jag på. Har blivit väldigt mycket bättre på universitetet   .

Favorit dryck på morgonen:
Kaffe med mjölk i. 

När brukar du oftast gå och lägga dig?
Med risk för att låta som en pensionär. Brukar gå och lägga mig och mysa/läsa/titta på tv i sängen vid 21 och sedan somnar jag väl runt 22-23. 

Är du blyg?
I stora sällskap där jag inte känner alla - ja. Annars när jag är med folk jag känner och jag känner mig bekväm - nej. 

Sysslar du med någon idrott:
Nopp bara gym + promenader/löpning. 

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?
Ja. Eftersom det var så för mig när jag träffade Rasmus för första gången måste jag svara ja på den frågan. 

Igår eftermiddags fick jag sådan lust att baka så jag letade lite i min muffins-receptbok och beslutade mig att göra Chokladmuffins med banan och paranötter. Jag är väl inte jätteförtjust i bakverk med banan , lite väl sött för mig, men de blev helt okej.

I förmiddags tog jag mig äntligen ut på årets första springtur, och säkert första springturen på ett halvår. 

Ja det var tungt kan jag säga. Första minuterna hade jag världens håll och sedan gav sig den otränade konditionen till känna. Men jag tog mig runt 5 kilometer, med övervägande jogging och lite fick jag gå. Nu kan det bara bli bättre!

Jag och Filip poserade innan min löprunda. 

Igår spelades det som sagt laserdome. Pojkarna tyckte det var jätteskoj och Filip kom tvåa och Rasmus trea så de var nöjda. Efteråt mötte jag och Alice upp dem och så käkade vi pizza och sedan drog vi oss alla hem till oss och drack en drink och kollade på en film. En bra lördagskväll.

Vad mysigt det är att ha besök.

Filip kom upp ganska sent igår, fick lite mat och sedan drog Rasmus och Filip ut ene sväng till en rasmus kompisar som firade sin födelsedag. Jag stannade hemma och umgicks med en bra bok istället och somnade gott strax innan halv 12. Pojkarna kom hem vid 12 och kollade lite tv innan de gick och la sig vid halv 2.

Vi vakande vid 9- halv 10 och åt sedan frukost för att sedan ta oss in en lite runda till stan. Filip shoppade en del och jag gick runt och fick intala mig själv att inte köpa något haha. Nu har vi kommit hem, ätit lunch och pojkarna har gett sig iväg för att spela laserdome med förtroenderådetoch andra boende här i Kviberg. Jag ska fortsätta på min bok och kanske baka något. Sen åker jag in och möter upp dem för att käka pizza i stan. Ikväll blir myskväll här hemma.

Hoppas ni alla har en fin helg! :)  

Åh ska man eller ska man inte? Så jäkla snygga och jag har velat ha dem hur länge som helst.

Måste berätta om en sak som hände under seminariet idag. Ett mycket lärorik och spännande seminarie förresten.

En i gruppen berättade om sin patient som hen hade valt ut och skriva denna uppgift i proffessionellt förhållningssätt. Frågeställningen hen hade på slutet var något i stil med "hur mycket tid och kraft kan vi lägga ner på patienter om vi inte får något tillbaka?".

Jag svarade öppet i gruppen att jag tyckte att hen hade gjort tillräckligt under den tiden hen hade lagt ner på den patienten och att man sen får börja kräva något i gengäld för att fortsätta. Ingen mer med det svaret tänkte jag. I den vidare diskussionen började seminarieledaren (en sjukgymnast inom psykiatrin) "pika" om att är det verkligen rätt att "skita i patienten" om den inte gör något självt och pekade på mig samtidigt som hon sa det. Jag förstod först inte om hon menade att jag hade sagt det eller varför hon slog ut med handen samtidigt mot mig. Men tredje gången hon gjorde detta förstod jag att hon på allvar trodde att jag hade menat det med min tidigare kommentar och då sa jag ifrån på ett väldigt bestämt sätt

- Det var INTE så jag sa och jag menade att efter så lång tid får man allt kräva att patienten ger tillbaka något!

Då förstod hon hur fel hon hade gjort och ursäktade sig och sa att hon absolut inte menade att peka ut mig. Lugnt sa jag och så fortsatte sedan diskussion. Sedan både när vi gick på rast och under den individuella bedömning av uppgiften var hon väldigt ledsen för att jag hade känt mig utlämnad och bad om ursäkt, och hon var väldigt glad att jag hade sagt ifrån.

Det är många gånger jag väljer att hålla tyst och inte säga något när jag känner mig orättvist behandlad men idag är jag väldigt glad att jag gjorde det. Nu kommer hon tänka till innan hon drar sådana slutsatser och pekar ut någon så i en grupp på falska grunder. När jag berättade detta för Rasmus sa han att det är precis så jag är som person. Jag kan stå ut med mycket men om det blir för mycket då kan jag säga ifrån ordentligt.

Summan av det hela: jag behövde skriva av mig lite och det är viktigt att våga säga ifrån när något inte känns rätt.